Utilitaristisk ekonomi

Ett problem som förföljt människan i århundraden är det om hur resurser ska fördelas. Ett helt kontraktsbaserat nyliberalt system har den uppenbara nackdelen att det skapar klyftor, ett helt egalitärt system har nackdelen att den tar bort mycket av människans drivkrafter. Kan det finnas ett sätt att nå fördelerna med båda systemen?
Om man utgår från en utilitaristisk grundsyn, så handlar det om att göra ekonomin mer lyckobringande.
Problemet med offentlig finansiering verkar vara att den sektor som finansieras på detta sätt blir trög och byråkratisk.
Problemet med privat finansiering är att den inte tar hänsyn att människor har olika köpkraft, och därmed inte tillgodoser människors behov.
I de sektorer där problemen av ojämlikhet blir för stora med privat finansiering har man valt offentlig (vård, skola, omsorg), och där problemet med offentlig finansiering har varit störst har man låtit den vara privat. Väl så långt.
Vi tänker oss nu för en stund ett system där, människor betalar skatt precis som vanligt, möjligen en högre skatt än den nuvarande. Vi tänker oss sen att det inte finns några offentliga institutioner, eller näringsidkare. Det enda som finns är något som liknar det vi idag kallar för företag. Företag har i det här systemet två inkomstkällor. Finansiering av försäljning av varor och tjänster, och finansiering från staten. Pengarna från staten kan möjligen ha formen av böter, en slags negativ finansiering. Hur mycket pengar ett visst företag får från staten bestäms av hur väl de uppfyller krav från staten. Dessa krav är formulerade av demokratiskt valda politiker, och är kvantitativa till sin natur. De är inte krav i betydelsen att de anger ramarna eller lagar utan har karaktären av motsvarigheter till de kvantitativa krav som dagens företag i allmänhet styrs av.
Om man exempelvis vill starta en skola så ställs man inför följande krav eller mål:

1. Ge eleverna goda kunskaper
2. Ge eleverna en god social utbildning
3. Skapa socialt kitt mellan klasser
4. osv.

Man kan till den här listan lägga till många fler krav. Politiker kan nu tillsammans med experter på området fastställa vikter för dessa krav och metoder för att utvärdera i vilken mån dom är uppfyllda. Kunskaper är relativt lätta att mäta, eller åtminståne jämföra med varandra, och för denna sorts mätning finns välutvecklade metoder. Att mäta den sociala miljön får göras genom att man går på någon slags enkät som eleverna får fylla i om hur de trivs i skolan ur olika aspekter.
Andra saker är svåra direkt mäta, såsom till exempel krav nummer 3. Här får man kanske ta till mer indirekta metoder som att mäta föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå.
I företagsvärlden är man van att mäta den här typen av mjuka värden. Värdet för olika varumärken och förtroendekapital mäts. Jag tror inte att det finns principiella problem med att göra den här sortens mätningar.
Företaget som driver skolor har nu en drivkraft att ta fram goda pedagogiska verktyg och mobbingplaner, helt enkelt för att de tjänar mer pengar om de i hög grad uppfyller kriterierna som politikerna satt upp.
Mer traditionella företag kommer naturligtvis i fortsättningen finansieras i huvudsak av försäljningar av varor och tjänster. Man kan dock tänka sig att vissa saker som exempelvis arbetsmiljö kan kvantiseras som föreslaget i skolfallet. Företaget kan sen få pengar för att ha en god arbetsmiljö, eller få böta om de inte har det. De kan sänka arbetstiden till 6 timmar, om det av politikerna och experterna är fastställt i vilken mån detta är fördelaktigt för arbetare. På detta sätt kan man få företagen att satsa på att få goda arbetsvillkor och samtidigt tjäna på det.
Denna typ av överväganden kan därmed utsättas för samma krav på effektivitet såsom varuproduktion, med allt vad det innebär av rationaliseringar. Rationaliseringar kommer dock inte här att få effekten av att de anställda får jobba hårdare, eller att stå vid ett löpande band. Detta kommer bara att ske om fördelarna av denna rationalisering överväger de nackdelar som det kommer ut av att de anställda får jobba i en sämre arbetsmiljö.
Vidare kan man tänka sig att man lägger böter eller mindre finansiering på exempelvis av att lägga ner en fabrik i ett samhälle om man inte inför åtgärder för att låta människorna få rimlig tid på sig att ställa om.
I princip handlar det alltså om följande:
Låt staten bestämma de ekonomiska vikterna av olika föreetelser, och inom vilka lagar som detta ska ske.
Låt företag få betalt från staten i den mån de uppfyller dessa krav.
En stor mängd kreativitet kommer frigöras när entreprenörer och nytänkare i mesta möjliga mån försöker uppfylla dessa krav.