Utsläppsrätter

Ingen kan idag argumentera för att utsläppsrätter har någon större positiv effekt på koldioxidutsläppen. Problem och bristerna med dagens system är helt enkelt för stora. Man har delat ut för många, man har delat ut dom till företag beroende på hur mycket de förr har släppt ut osv. För att utsläppsrätter ska vara effektiva och rättvisa krävs följande:

1. Alla människor - inte företag - får lika stor utsläppsrätt.
2. Totala mängden utsläpp sätts till en nivå som är baserad på ur mycket jorden och atmosfären klarar av.
3. Det finns en global, effektiv och fungerande marknad för utsläppsrätter.
4. Det finns ett repressionssystem som sätts in när konsumtionen överstiger utsläppsrätten.
   

Företrädena för ett sådant system är många. Systemet garanterar att det inte släpps ut mer än vad som är acceptabelt. Det sker på ett sådant sätt att den råvara som finns, används på det ekonomiskt mest effektiva sättet.
När det gäller rättviseaspekterna, så är detta än filosofiskt och moraliskt enkel fråga då vår atmosfär verkligen är en global resurs. Man skulle kunna argumentera för att svenskar har större rätt att släppa ut saker i Östersjön än vad tibetaner har, men knappast att de på något av naturen givet sätt skulle ha större rätt till vår gemensamma atmosfär. Såsom global transfereing får systemet effekten att pengar överförs till energisnåla delar av världen, som till exempel Afrika.
Det finns dock fler positiva effekter bl.a. psykologiska. När man köper rätten att släppa ut ett ton koldioxid så vet man att det priset man betalat täcker upp för hela konsekvensen av ens utsläpp. Är efterfrågan hög i förhållande till möjliga utsläpp så kommer priset bli så högt att utsläpp blir omöjliga. Man kan alltså känna att man har gjort rätt för sig, och att man inte bidrar till miljöförstöring.
Politiskt fungerar detta som ett automatiskt sätt att sätta nivån på koldioxidskatt. Staten kommer visserligen inte att dra in några pengar på denna skatt, å andra sidan sker det i allmänhet en transferering från rika till fattiga.
Är ett sådant system då rimligt? Vilken institution skulle kunna införa ett sådant system? Det här handlar ytterst om trovärdighet hos förslaget. Jag är övertygad om att ett sådant system är svårt att argumentera emot, framförallt om man inför det på ett sätt som skadar ekonomin så lite som möjligt. Denna legitimitet skulle i dagsläget kunna användas för att låta ett FN organ stå för administration. I allmänhet har man god koll på vart oljan tar vägen, eftersom den transporteras på ett högst genomskinligt sätt, vilket betyder att handeln kan skötas av ombud, via ett system som liknar ppm-fonder.