Naturresurser

Den nyliberala inställningen till naturresurser, är vanligtvis att nyttjanderätten ges genom så kallad homesteading. Det betyder i princip att en person har rätt att nyttja en jordplätt om den är oanvänd och ingen annan person gör anspråk på den. När äganderätten väl är fastställd står det ägaren fritt att nyttja den bäst den vill, så länge personen inte kränker någon annans rättigheter. Ett problem med detta synsätt är att det kräver att den nuvarande fördelningen av resurser har tillkommit just på detta sätt, för att den ska kunna kallas rättvis. Detta problem erkänner de flesta nyliberaler, men i mina ögan har ingen lyckats lösa de problem som detta medför. Om man ser på exempelvis oljan, som är en naturresurs, så skulle detta synsätt ge att oljebolagen i tidernas begynnelse homesteadade (ursäkta språket) oljan, och att ingen vid det tillfället gjorde några anspråk på denna. Därför äger de denna och har därmed rätt att också sälja den. Detta är också i princip rättspraxis.
För mig är godtyckligheten med den här homesteadingen mycket påtaglig. Varför har just dessa människor rätten att bli rika på den här oljan? Borde inte ägandefördelningen i någon mån ha motiverats av någon annan princip, som genererat ett resultat som blir mer traditionellt rättvis?
Vad skulle exempelvis effekten bli om vi antar att alla människor har lika stor rätt till alla naturresurser?
Naturresurser som inte är eftertraktade kommer naturligtvis betinga ett lågt pris, kanske ingen alls, dvs, motsvarigheten till homesteading. En eftertraktad resurs kommer å andra sidan att betinga ett högt pris.
Vi kan nu utöka begreppet naturresurs till något som inte är konstant över tid. Vi kan exempelvis säga att det är en naturresurs att jorden klarar att ta upp en viss mängd koldioxid per tidsenhet. Om man vill utnyttja en del av den resursen så får man naturligtvis betala det pris som marknaden ger resursen.
På detta sätt kan man garantera att det inte kommer släppas ut mer koldioxid per tidsenhet än vad atmosfären klarar, eftersom priset går mot oändligheten när . Detta system (utsläppsrätter) har i viss mån provats, men eftersom man har delat ut dessa rättigheter till höger och vänster till nästan ingen kostnad alls så har det inte haft önskad effekt.
Problemet med koldioxidutsläppen kan ses som att människor runt om i världen, har homesteadat en naturresurs, möjligheten att släppa ut en viss mängd koldioxid per tidsenhet. Med utsläppsrättsystemet så är det omöjligt att homesteada och därmed att släppa ut mer än vad som är godkänt.
Eftersom naturresurserna inte är värda något i sig, så kommer också prissättningen av detta att fungera enligt marknadens regler.
Måste det bli en administrativ chock av detta system? Blir det ohållbart att alla måste köpa och sälja sina utsläppsrätter?
I praktiken blir nog inte detta något problem, eftersom i princip all oljekonsumtion sker vi oljebolag som får stå för detta pris.
Resonemanget är alltså som följer:

1. En naturresurs är något som är begränsat och som ger möjlighet att öka det materiella välståndet för människan.
2. Begreppet naturresurs är inte begränsat till positiva resurser, såsom olja, utan kan också vara möjligheten att släppa ut en viss mängd koldioxid.
3. Begreppet naturresurs är inte begränsat till ögonblicksresurser, utan kan också vara något som är per tidsenhet.
   
4. Homesteading är inte ett hållbart system för att dela ut äganderätter till naturresurser.
5. Det enda rimliga sättet att dela ut äganderätter är genom att anta att alla äger lika stor del av alla naturresurser.
6. Marknaden kommer att sätta pris på dessa resurser vars inre marknad kommer att vara ett nollsummespel som kommer fördela om ekonomiska resurser mellan aktörerna.