Reklam som finansieringsmodell

Om man tittar på webbsidor idag, så är trenden tydlig: fler och fler aktiviteter på nätet finansieras med hjälp av reklam av alla slag. Det är flash-filmer med bilar som åker över skärmen, vinstgratulationer, google ads osv. Utvecklingen gäller inte bara på internet utan också för gratistidningar och eventuellt också skolböcker. Frågan är om det i ljuset av samhällsutvecklingen i övrigt är en hållbar utveckling eller om det är en övergående trend. Som jag ser det så handlar problemet med den ökande reklamen om problem som idag finns i den mer och mer informations- och idé-baserade ekonomin. Vi har helt enkelt inte hittat sätt att ta betalt för saker som inte är vanliga varor och tjänster utan idéer och information. Låt oss dela upp ekonomin i tre delar:

• Varu-ekonomi. Karakteriseras av stora investeringar och relativt höga marginalkostnader.
• Tjänste-ekonomi. Små investeringar och höga marginalkostnader.
• Idé-ekonomi. Höga investeringar och obefintliga marginalkostnader.

Denna bild förutsätter att en vara i idé-ekonomin är en exponering av en idé på en person.
Vi inför en term som vi kallar för säljlegitimitet, som avser den legitimitet till betalning som en viss vara har i ekonomin. I princip blir det ett mått på hur villiga personer är att betala för någonting, inte i termer av värde, utan i termer av hur legitimt man tycker det är att ta ut betalning för en vara. Man skulle kunna tänka sig att mycket av en varas säljlegitimitet, bestäms av marginalkostnaden för varan snarare än av medelkostnaden. Låt oss betitta vad detta skulle innebära för de olika ekonomi-typerna:

• Varu-ekonomin - marginalkostnaderna relativt höga. Vi tycker också att det är legitimt att ta betalt för prylar.
• Tjänste-ekonomi - marginalkostnaderna höga. Vi förstår att vi måste betala för att sotaren ska komma.
• Idé-ekonomi - Väsentligen inga marginalkostnader. Det verkar också som att vi inte vill betala för musik på nätet