Naturresurser

Den nyliberala inställningen till naturresurser, är vanligtvis att nyttjanderätten ges genom så kallad homesteading. Det betyder i princip att en person har rätt att nyttja en jordplätt om den är oanvänd och ingen annan person gör anspråk på den. När äganderätten väl är fastställd står det ägaren fritt att nyttja den bäst den vill, så länge personen inte kränker någon annans rättigheter. Ett problem med detta synsätt är att det kräver att den nuvarande fördelningen av resurser har tillkommit just på detta sätt, för att den ska kunna kallas rättvis. Detta problem erkänner de flesta nyliberaler, men i mina ögan har ingen lyckats lösa de problem som detta medför. Om man ser på exempelvis oljan, som är en naturresurs, så skulle detta synsätt ge att oljebolagen i tidernas begynnelse homesteadade (ursäkta språket) oljan, och att ingen vid det tillfället gjorde några anspråk på denna. Därför äger de denna och har därmed rätt att också sälja den. Detta är också i princip rättspraxis.
För mig är godtyckligheten med den här homesteadingen mycket påtaglig. Varför har just dessa människor rätten att bli rika på den här oljan? Borde inte ägandefördelningen i någon mån ha motiverats av någon annan princip, som genererat ett resultat som blir mer traditionellt rättvis?
Vad skulle exempelvis effekten bli om vi antar att alla människor har lika stor rätt till alla naturresurser?
Naturresurser som inte är eftertraktade kommer naturligtvis betinga ett lågt pris, kanske ingen alls, dvs, motsvarigheten till homesteading. En eftertraktad resurs kommer å andra sidan att betinga ett högt pris.
Vi kan nu utöka begreppet naturresurs till något som inte är konstant över tid. Vi kan exempelvis säga att det är en naturresurs att jorden klarar att ta upp en viss mängd koldioxid per tidsenhet. Om man vill utnyttja en del av den resursen så får man naturligtvis betala det pris som marknaden ger resursen.
På detta sätt kan man garantera att det inte kommer släppas ut mer koldioxid per tidsenhet än vad atmosfären klarar, eftersom priset går mot oändligheten när . Detta system (utsläppsrätter) har i viss mån provats, men eftersom man har delat ut dessa rättigheter till höger och vänster till nästan ingen kostnad alls så har det inte haft önskad effekt.
Problemet med koldioxidutsläppen kan ses som att människor runt om i världen, har homesteadat en naturresurs, möjligheten att släppa ut en viss mängd koldioxid per tidsenhet. Med utsläppsrättsystemet så är det omöjligt att homesteada och därmed att släppa ut mer än vad som är godkänt.
Eftersom naturresurserna inte är värda något i sig, så kommer också prissättningen av detta att fungera enligt marknadens regler.
Måste det bli en administrativ chock av detta system? Blir det ohållbart att alla måste köpa och sälja sina utsläppsrätter?
I praktiken blir nog inte detta något problem, eftersom i princip all oljekonsumtion sker vi oljebolag som får stå för detta pris.
Resonemanget är alltså som följer:

1. En naturresurs är något som är begränsat och som ger möjlighet att öka det materiella välståndet för människan.
2. Begreppet naturresurs är inte begränsat till positiva resurser, såsom olja, utan kan också vara möjligheten att släppa ut en viss mängd koldioxid.
3. Begreppet naturresurs är inte begränsat till ögonblicksresurser, utan kan också vara något som är per tidsenhet.
   
4. Homesteading är inte ett hållbart system för att dela ut äganderätter till naturresurser.
5. Det enda rimliga sättet att dela ut äganderätter är genom att anta att alla äger lika stor del av alla naturresurser.
6. Marknaden kommer att sätta pris på dessa resurser vars inre marknad kommer att vara ett nollsummespel som kommer fördela om ekonomiska resurser mellan aktörerna.

Reklam som finansieringsmodell

Om man tittar på webbsidor idag, så är trenden tydlig: fler och fler aktiviteter på nätet finansieras med hjälp av reklam av alla slag. Det är flash-filmer med bilar som åker över skärmen, vinstgratulationer, google ads osv. Utvecklingen gäller inte bara på internet utan också för gratistidningar och eventuellt också skolböcker. Frågan är om det i ljuset av samhällsutvecklingen i övrigt är en hållbar utveckling eller om det är en övergående trend. Som jag ser det så handlar problemet med den ökande reklamen om problem som idag finns i den mer och mer informations- och idé-baserade ekonomin. Vi har helt enkelt inte hittat sätt att ta betalt för saker som inte är vanliga varor och tjänster utan idéer och information. Låt oss dela upp ekonomin i tre delar:

• Varu-ekonomi. Karakteriseras av stora investeringar och relativt höga marginalkostnader.
• Tjänste-ekonomi. Små investeringar och höga marginalkostnader.
• Idé-ekonomi. Höga investeringar och obefintliga marginalkostnader.

Denna bild förutsätter att en vara i idé-ekonomin är en exponering av en idé på en person.
Vi inför en term som vi kallar för säljlegitimitet, som avser den legitimitet till betalning som en viss vara har i ekonomin. I princip blir det ett mått på hur villiga personer är att betala för någonting, inte i termer av värde, utan i termer av hur legitimt man tycker det är att ta ut betalning för en vara. Man skulle kunna tänka sig att mycket av en varas säljlegitimitet, bestäms av marginalkostnaden för varan snarare än av medelkostnaden. Låt oss betitta vad detta skulle innebära för de olika ekonomi-typerna:

• Varu-ekonomin - marginalkostnaderna relativt höga. Vi tycker också att det är legitimt att ta betalt för prylar.
• Tjänste-ekonomi - marginalkostnaderna höga. Vi förstår att vi måste betala för att sotaren ska komma.
• Idé-ekonomi - Väsentligen inga marginalkostnader. Det verkar också som att vi inte vill betala för musik på nätet
  

Personlig integritet

I takt med att världen blir mer och mer uppkopplad, uppstår ständigt nya situationer när den så kallade personliga integriteten kan kränkas. Kritiken har dock inte låtit vänta på sig när det olika instituationer och företag har utnyttjat ny teknik för sin egen vinning. Vid första anblicken av det här problemet kan det verka som att lösningen är att helt enkelt gå lagvägen och ordna så att det blir omöjligt att få tag i den här typen av information. Man kan dock i takt med att tekniken utvecklas tänka sig ett system där man på något sätt administrerar ett medborgarkonto, där man kan styra exakt hur man vill att information om ens person ska kunna spridas.
I princip kan man tänka sig följande. Varje juridisk person har en viss information om sig själv eller sitt företag, som denna person kan ha ett intresse av att reglera användningen av. Systemet tillhandahåller en funktion som avgör om en viss annan juridisk person har tillstånd att komma åt en viss information. Det finns möjligheter att skapa grupper, som exempelvis myndigheter familj osv.
Om man ger access till ett företag som vill använda ens information på något sätt, till exempel använda infomration om ens intressen för att skapa anpassade sökresultat, så kan man göra det olagligt för detta företag att använda det till något annat.
Om man misstänker brott kan en viss typ av information automatiskt bli tillgänglig för polis. Samma sak kan gälla för andra specifika situationer om man exempelvis är medvetslös och sjukpersonal måste kontakta vissa speciella personer.
Systemet kan dessutom tillhandahålla en programmiljö som via kryptering som endast denna myndighet känner till, och som förstörs om någon försöker läsa av information. Via en automatisk procedur kan den här skyddade programmiljön analyseras och utreda vilken av denna information som kommer föras vidare, och till vem. Systemet kan sedan räkna ut om information kan spridas till någon som inte är behörig att läsa av informationen.
Ett liknande system skulle kunna kopplas till problemet med spam, och överhuvudtaget de problem som uppstår i anonymitetens fotspår. Denna anonymitet är eftersträvansvärd i många fall, men när brottslig verksamhet uppstår är den skadlig. Att kräva signaturer för all epost skulle inte skada integriteten om den som läser inte har möjlighet att läsa ut någonting ur signaturen.
Genom att på detta sätt logga allting som genomförs men samtidigt göra det logiskt omöjligt att använda loggning i integritetskränkande syften kan vara en lösning på konflikten mellan fördelen med fri information och nackdelen med kränkande av den personliga integriteten. Som jag ser det finns det dock ingen logisk motsättning mellan dessa två, utan endast en teknologisk brist. I framtiden kan man tänka sig ännu mer avancerade system, där en dator känner igen ansikten från övervakningskameror och beroende på om den som letar efter informationen är behörig att läsa av ansiktet ifråga, så växlar ansiktets synlighet. Detta skulle göra det möjligt att övervaka hela samhället, utan att i princip gå in i människors privatliv. Myndigheter och företag kan helt enkelt inte komma åt infomrationen, om personerna ifråga inta godkänt denna torgföring.

Den utilitaristiska ekonomins effektivitet

När man talar om skattesystem är en mycket viktig del hur enkelt skattesystemet är att förhålla sig till, för dom som befinner sig i systemet. Är systemet för komplext blir det svårt att förutspå vilka effekter en viss handling får, och hämmar då investeringar, och ökar kostnader för byråkrati. Risken med ett så komplicerat skattesystem som en utilitaristisk ekonomi skulle innebära, är att människor helt enkelt inte förstår det.
Det är dock inte osannolikt att detta kan avhjälpas med modern datorteknik. Skattemyndigheten kan tillhandahålla datorprogram och datafiler för att försmidiga dessa saker.
Stora företag kommer troligen inte att ha problem med detta. De har redan välutvecklade organisationer för att hantera dessa problem och skulle säkert kunna lära sig att hantera dessa nya problem. Värre är det för småföretagare, men det går säkert att ordna ;)

Utilitaristisk ekonomi

Ett problem som förföljt människan i århundraden är det om hur resurser ska fördelas. Ett helt kontraktsbaserat nyliberalt system har den uppenbara nackdelen att det skapar klyftor, ett helt egalitärt system har nackdelen att den tar bort mycket av människans drivkrafter. Kan det finnas ett sätt att nå fördelerna med båda systemen?
Om man utgår från en utilitaristisk grundsyn, så handlar det om att göra ekonomin mer lyckobringande.
Problemet med offentlig finansiering verkar vara att den sektor som finansieras på detta sätt blir trög och byråkratisk.
Problemet med privat finansiering är att den inte tar hänsyn att människor har olika köpkraft, och därmed inte tillgodoser människors behov.
I de sektorer där problemen av ojämlikhet blir för stora med privat finansiering har man valt offentlig (vård, skola, omsorg), och där problemet med offentlig finansiering har varit störst har man låtit den vara privat. Väl så långt.
Vi tänker oss nu för en stund ett system där, människor betalar skatt precis som vanligt, möjligen en högre skatt än den nuvarande. Vi tänker oss sen att det inte finns några offentliga institutioner, eller näringsidkare. Det enda som finns är något som liknar det vi idag kallar för företag. Företag har i det här systemet två inkomstkällor. Finansiering av försäljning av varor och tjänster, och finansiering från staten. Pengarna från staten kan möjligen ha formen av böter, en slags negativ finansiering. Hur mycket pengar ett visst företag får från staten bestäms av hur väl de uppfyller krav från staten. Dessa krav är formulerade av demokratiskt valda politiker, och är kvantitativa till sin natur. De är inte krav i betydelsen att de anger ramarna eller lagar utan har karaktären av motsvarigheter till de kvantitativa krav som dagens företag i allmänhet styrs av.
Om man exempelvis vill starta en skola så ställs man inför följande krav eller mål:

1. Ge eleverna goda kunskaper
2. Ge eleverna en god social utbildning
3. Skapa socialt kitt mellan klasser
4. osv.

Man kan till den här listan lägga till många fler krav. Politiker kan nu tillsammans med experter på området fastställa vikter för dessa krav och metoder för att utvärdera i vilken mån dom är uppfyllda. Kunskaper är relativt lätta att mäta, eller åtminståne jämföra med varandra, och för denna sorts mätning finns välutvecklade metoder. Att mäta den sociala miljön får göras genom att man går på någon slags enkät som eleverna får fylla i om hur de trivs i skolan ur olika aspekter.
Andra saker är svåra direkt mäta, såsom till exempel krav nummer 3. Här får man kanske ta till mer indirekta metoder som att mäta föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå.
I företagsvärlden är man van att mäta den här typen av mjuka värden. Värdet för olika varumärken och förtroendekapital mäts. Jag tror inte att det finns principiella problem med att göra den här sortens mätningar.
Företaget som driver skolor har nu en drivkraft att ta fram goda pedagogiska verktyg och mobbingplaner, helt enkelt för att de tjänar mer pengar om de i hög grad uppfyller kriterierna som politikerna satt upp.
Mer traditionella företag kommer naturligtvis i fortsättningen finansieras i huvudsak av försäljningar av varor och tjänster. Man kan dock tänka sig att vissa saker som exempelvis arbetsmiljö kan kvantiseras som föreslaget i skolfallet. Företaget kan sen få pengar för att ha en god arbetsmiljö, eller få böta om de inte har det. De kan sänka arbetstiden till 6 timmar, om det av politikerna och experterna är fastställt i vilken mån detta är fördelaktigt för arbetare. På detta sätt kan man få företagen att satsa på att få goda arbetsvillkor och samtidigt tjäna på det.
Denna typ av överväganden kan därmed utsättas för samma krav på effektivitet såsom varuproduktion, med allt vad det innebär av rationaliseringar. Rationaliseringar kommer dock inte här att få effekten av att de anställda får jobba hårdare, eller att stå vid ett löpande band. Detta kommer bara att ske om fördelarna av denna rationalisering överväger de nackdelar som det kommer ut av att de anställda får jobba i en sämre arbetsmiljö.
Vidare kan man tänka sig att man lägger böter eller mindre finansiering på exempelvis av att lägga ner en fabrik i ett samhälle om man inte inför åtgärder för att låta människorna få rimlig tid på sig att ställa om.
I princip handlar det alltså om följande:
Låt staten bestämma de ekonomiska vikterna av olika föreetelser, och inom vilka lagar som detta ska ske.
Låt företag få betalt från staten i den mån de uppfyller dessa krav.
En stor mängd kreativitet kommer frigöras när entreprenörer och nytänkare i mesta möjliga mån försöker uppfylla dessa krav.

Guide till ubuntu

För er som vill kolla in vad linux världen har att erbjuda har jag skrivit en liten guide för att undvika de enklaste fällorna. Har kört ubuntu i ett par månader och tycker det är fantastiskt skönt att slippa tänka på piratskydd.
Väl värt att prova detta, framförallt om du har lite datavana.

Guide till ubuntu - Feisty Fawn

Intellektuell hederlighet

I senaste numret av Ordfront skriver Maria Hagberg om det dilemma som många feminister hamnat i när det gäller deras inställning till hedersrelaterat våld. Dilemmat ligger i följande:
De vill i en traditionell vänster-anda stå på de svagas sida, i det här fallet på kvinnornas och muslimernas sida.
Vissa delar av den muslimska världen har en väldigt konservativ kvinnosyn, helt stick i stäv med den moderna feministrörelsens.
Effekten av detta dilemma blir att man försöker klippa och klistra med dessa problem för att de ska passa ens världsbild och människosyn. Man försöker hitta stöd för att det muslimska patriarkatet inte är lika illa ment som det västerländska osv. Argumentation är i mina ögon föga framgångsrik.
Det jag tycker att de missar är att man faktiskt inte behöver välja mellan att ha en solidarisk syn på svaga grupper som exempelvis muslimer, och att kritisera deras intellektuella arv. Det är fullt möjligt att hävda att vissa av dessa muslimer (eller pingstvänner för all del, enligt Hagberg) har en "dålig" kvinnosyn, men fortfarande stå upp för deras rättigheter i samhället. Det kan tyckas känslomässigt konstigt men är det enda sättet att behålla någon slags intellektuell hederlighet. Naturligtvis innebär denna hederlighet att också kritisera det västerländska patriarkatet närhelst det visar sig.
Dessa frågor är för viktiga för att skymmas av debattörers prestigevinst i att visa upp en vacker människosyn. Regeln att alltid stå på de svagas sida är farlig för en hederlig debatt, eftersom det lägger fokus på den känslomässiga vinst som finns i att hävda något rättfärdigt, inte på vad som kan sägas om frågan med rationella medel.

Bejaka dina personligheter på nätet

Tänk om du hade möjlighet att prova att vara vem som helst för ett tag. Du får göra vad som helst utan att det får några konsekvenser. Lockande? Ni som läst Tärningsspelaren av Luke Rhinehart vet vad jag pratar om. I nån slags semi-vetenskaplig psykoanalytisk anda experimenterar han med personlighetens gränser, och vad som händer när de suddas ut.
Man kan lugnt säga att det som låter lockande snabbt övergår till att bli ganska jobbigt. Till slut måste huvudpersonerna ta ansvar för sina relationer och då blir det svårt att upprätthålla idén om en människa utan fast personlighet. Man kan ställa sig frågan hur den boken skrivits idag, eller kanske snarare om 20 år, när formerna för kommunikation på nätet blivit än tydligare. Nätet ger oss möjlighet att komma i kontakt med väldigt många personer som vi inte känner och i skydd av en anonym ip-adress säga i princip vad som helst. Inte särskilt kul för ungarna som blir trakasserade på Lunarstorm, men då handlar det troligen om en mobbing som snarare är en fortsättning på IRLens.
Läste någonstans om en amerikansk kvinna (minns tyvärr inte vem eller var) som skrivit en guide till otrohet. Den beskriver hur man bör göra för att inte bli upptäckt och annat som kan vara praktiskt att veta för äktenskapsförbrytaren. Naturligvis blev den hårt kritiserad från flera håll, men den rönte ändå en viss uppmärksamhet. Hon argumenterar vidare att en bra otrohetsaffär kan vara något som räddar många äktenskap som har gått i stå. Och där tror jag onekligen att hon är något på spåren. Kanske inte som otrohetsaffärer ser ut idag. De är för sammankopplade med våra vanliga liv och företas med kollegor och grannar. Inte bra. Dessutom är det lätt hänt att man får känslor för varandra. Inte bra. Men tänk på nätet. Träffa personer som du inte kommer träffa i verkligheten. Inga frågor ställda. Du kommer aldrig att lämna hus och hem. Skapa lite spänning i tillvaron. Jag kan tänka mig att detta i förlängningen kan vara en lösning på en viss del av problematiken kring monogami. Det finns väldigt stora fördelar med att skapa ett liv med en andra hälft. Å andra sidan är det mycket skrämmande. Om några av dessa känslor kan levas ut på nätet utan att det skadar IRL-relationen, så tror jag att det kan vara positivt för många och att det så småningom kommer vinna acceptans.

Något annat men intressant för frågan är www.andie.se

Väldigt gamla språk

När man läser om så kallad klassisk kunskap, gamla språk, historia osv. slås man (iallafall jag) av en stor vördnad inför alla människor som levt: ätit, tänkt, jobbat, skitit, lagat mat, pratat, slagits, älskat. Det är en oerhörd kraft i historien. Jag kan också känna en viss rädsla inför dessa tankar. Om vi bara accepterar det som finns skrivet är det väldigt lätt att den här kunskapen, på grund av sin känslomässiga kraft blir självklar.
Jag har precis läst ut I döda språks sällskap av Ola Wikström. I inledningskapitlet skriver han om sin egen fascination för gamla språk och hur detta har färgat hans liv. Han argumenterar med stor emfas för att dessa språk och kultur motiverar studier i kraft av sig själva. Vi bör inte studera dom för att vi nu har någon nytta av dom utan för deras eget "värde". I mina öron är detta svårsmält om man i dessa påståenden lägger något principiellt argument. Åtminståne var det svårsmält innan jag läst boket. Nu är jag mer osäker. Det är verkligen fascinerande, och Ola Wikströms entusiasm smittar verkligen av sig. Jag förstår känslomässigt precis vad han menar med att man kan studera exempelvis gamla språk för att de är värda att studera i sig själva. Intellektuellt har jag ingen aning om vad jag menar. Kanske menar jag ändå att det kan sprida glädje och eftertänksamhet för läsare av liknande texter. Kanske kan det öka förståendet av oss själva och därmed i någon mening öka vårt och framtida generationers välmående. Kanske är det snarare principen att man bör studera saker man finner intressanta, för att det verkar som att denna princip i förlängingen har skapat fruktbar forskning. Kanske handlar det om att stilla en aldrig sinande mänsklig nyfikenhet.
Men grundfrågan kvarstår: bör man ägna resurser åt att studera något som omöjligen kan generera mänskligt välmående?

I döda språks sällskap

Dagens citat

eldskrift placering="himlen"

Tekniken är människans dialog med världen

Kulturen är människans dialog med sig själv

/eldskrift>

Ny blogg

Tanken är att den här bloggen ska fungera som ett verktyg för att strukturera och utveckla nya tankar kring ämnen jag för tillfället är intresserad av. En tanke som aldrig blir skriven eller uttalad är sällan en särskilt tydlig tanke.
En fördel med bloggformen är att man slipper vanliga texters begränsning av hierarki och linearitet. Inga kapitel eller argumentationer längre än en sida. Detta är iofs inte alltid till fördel för läsaren, men för skribenten innebär det en frihet att kunna skriva de idéer man just fått och vill utveckla.
Just nu är jag intresserad av:

• Upphovsrätt, OpenSource, sampling, patent och hela den biten (Ett problem som snarast måste lösas)
  
• Kvantelektrodynamik (sägs vara världens snyggaste teori, måste kontrolleras)
• Väldigt gamla språk (läser i döda språks sällskap av Ola Wikander)
• Deleuze
• Musikproduktion under linux.