Diskussionen som gör mig filosofiskt deprimerad

Jo, diskussionen efter och i Maria Svelands artikel. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/i-tystnaden-vilar-fornekelsen-av-orattvisorna . Många intressanta tankar i artiklarna, men också många felslut och tendensiösa resonemang. Jag personligen skulle nog hålla med Sveland i 90% av faktiska politiska förslag, men jag jag blir ledsen när jag ser på vilket sätt Sveland och många med henne resonerar i vissa frågor. Inte alla frågor. Nedan några ostrukturerade tankar om vad jag tycker att man borde göra för att diskussionen inte ska urarta i personliga påhopp.

Att Per Ström ingår i ett samhälleligt SAMMANHANG där många kvinnohatare och invandrarfientliga krafter gör gemensam sak, innebär just det. Inte att hans TANKAR är uttryck för kvinnohat. Även om de är felaktiga. Skriver man Anders Behring Breivik i samma mening som en annan person, kommer deras åsikter att förknippas med varandra av läsaren. Alltså guilt by association, som de facto är ett fulknep. Man måste vara bättre än så. Jag tror också det stämmer att Ström och ABB på ett sätt är del av samma rörelse, och det är verkligen en intressant tanke som är värd att undersöka vidare. Men det är inte ett giltigt argument mot Per Ströms IDÈER att sätta hans namn i samma mening som en massmördare. Diskutera dessa istället.

Att kritisera uppsättning av SCUM-manifestet (eller att det gavs som skolföreställning) är inte i sig ett uttryck för kvinnohat. Däremot kommer troligen kvinnohatarna att göra det först. Skilj på det. Det är inte ett orimligt argument att hävda att SCUM-manifestet aldrig skulle gå att sätta upp om det riktade sig mot judar, muslimer eller kvinnor. Men det finns också starka skäl till att sätta upp det. Debatten som skapas gör att folk diskuterar viktiga frågor. Och en massa annat bra. Men det är värderingen mellan dessa argument som ska diskuteras och inte om det är ett uttryck för kvinnohat eller manshat. Återigen: skilj på sammanhang och idéerna i sig.

En diskussion får inte i sin huvudsak handla om vem som sa vad till vem och vem som började. Det är en jätteviktig diskussion om vad man får skriva i kommentarsfält, och varför så många skriver så oerhört hatiska brev till Maria Sveland. MEN. Om man diskuterar jämställdhet och feminism mår diskussionen bra av att oftast handla om vad den ena och andra sidan verkligen säger i dessa frågor, inte om vad man kallar varandra.

Läste Per Billings blog om samma pubkväll som Maria Sveland pratade om. Det framgår med all önskvärd tydlighet att nätverket Allt åt alla (där Sveland ingår) gått på en konfrontativ linje. Att ha en “gubb-enkät” och ställa frågan varför de hatar kvinnor är nog ungefär lika hatiskt som diskussionerna jämställdisterna hade. Återigen, man måste vara bättre än så om man vill omvända någon. Lysande initiativ att gå dit och diskutera med dom dock. Det behövs verkligen en dialog utanför kommentarsfälten.

Det finns flera jämställdheter och flera rättvisor. Man kan hävda att jämställdheter råder när lagarna är könsneutrala (vilket nästan stämmer). När män och kvinnor har lika mycket makt (vilket inte är fallet idag). När män och kvinnor och tjänar lika mycket (vilket inte är fallet). När män och kvinnor tjänar lika mycket för samma arbete (vilket beroende på hur man räknar åtminstone är närmare sanningen). När män och kvinnor är lika lyckliga (vilket är fallet idag, åtminstone i genomsnitt). När män och kvinnor arbetar lika mycket (vilket inte är så långt från sanningen). När män och kvinnor arbetar lika mycket obetalt (vilket är långt från sanningen. Det finns helt enkelt en hel drös med påståenden som kan uppfattas som rättvisepåståenden. Alla går att argumentera för, men de är inte kompatibla med varandra. Ha respekt för det. Det finns inte någon av dessa rättvisor som självklart är den rätta. För att komma vidare måste man hitta en syntes och förstå rättvisorna i termer av en annan större teori genom vilken man kan tänka kring alla dessa rättvisor. Vill man komma vidare måste gräva djupare och förstå sammanhangen ännu bättre.

Kalla dina motståndare för vad de själv vill bli kallade. Per Ström kallar Maria Sveland för antijämställdist och manshatare, och Sveland Ström för antifeminist och kvinnohatare. Det blir bara löjligt till slut. Det är inte svårt att förstå kopplingen mellan hatiska kommentarer och att kalla meningsmotståndare för saker de inte vill befatta sig med.

Avslutningvis. Jättebra del i Svelands senaste om vikten av att rannsaka sig själv. Detta måste vi ständigt påminnas om. Fortsätta vara nyfikna inför vilken makt vi utövar genom att vara de vi är.