Som ett exempel på hur man kan använda rättighetsmarknader för att överbrygga klyftan mellan offentlig och privat finansiering av institutioner, kan bostadsmarknaden ges. Idag står de kommunala bostadbolagen som garant för att det ska finnas bostäder som är hyggligt billiga och ska garantera att segregationen blir alltför stor. Den borgerliga regeringen pratar om att sälja ut stora delar av de kommunala bostadsbolagens lägenhetsbestånd för att istället satsa på bostadsrätter. De hoppas på att detta ska minska segregationen, vilket möjligen kan vara sant, även om jag tvivlar. För ett privat bostadbolag är det svårt att motivera sig för att satsa på att minska segregationen, det är helt enkelt inte lönsamt.
Ett alternativ som skulle kunna lösa den här problematiken är att skapa en marknad för rättigheter till segregation. Från början bästämmer sig politiker för hur mycket segregation som får finnas och hur det ska mätas. Sen delas det här måttet ut till privata aktörer som ser till att det sker i proportion till antalet ägda lägenheter. En marknadsplats inrättas sedan där aktörerna kan köpa och sälja dessa rättigheter. Effekten av detta blir att priset på att ha ett segregerat boende blir dyrt för fastighetsägaren vilket innebär att de får betal oerhört mycket pengar om håller fast vid detta. En konsekvens kan bli olika hyror för olika personer beroende på bakgrund. De privata hyresvärdarna kommer som helhet ha lika stora inkomster som förut men integrationen kan garanteras. Eftersom det bara finns ett visst antal rättigheter så kommer priset att höjas tills rättigheterna uppfylls.
Ett än mer radikalt förslag är att applicera samma resonemang på allt boende. Om man har ett hus som ligger i ett område där man bidrar till segregationen så får man betala för sig, eftersom det endast finns ett visst antal rättigheter till att göra just detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar